Åre, here I come!
Imorgon bär det av till Åre i fyra dagar, självklart precis när våren har börjat kika fram.
Ska dit med pojkvännen plus familj och det ska bli intressant att se hur jag kommer klara av skidåkningen då det nog var runt 8 år sedan jag senast stod på ett par skidor. Jag har någon slags bild i huvudet av hur jag kommer vara en riktig naturbegåvning i backarna, redan vid första åket kommer jag liksom flyga fram och se ut som ett riktigt proffs medan min pojkvän och familj stirrar förvånat, men beundrande på mig, samtidigt som de, då i synnerhet min pojkvän som verkar tro att jag darrande knappt kommer lyckas ta mig fram på skidor, tänker "Hon måste vara en talang".
Haha denna bild grundar sig i att jag har ett svagt minne av hur jag faktiskt snyggt svishade fram i backarna när jag var yngre, men sedan kommer jag att tänka på att jag ju måste ha varit endast 10 år senaste gången jag åkte, frågan är vad som var "svisha fram och åka snyggt" i den åldern? antagligen har jag bara förskönat mitt minne av skidåkningen.
Och antagligen kommer jag inte ens klara av att åka upp i liften, och om jag mot förmodan lyckas med det kommer jag få den där "nybörjare som aldrig stått på ett par skidor förut"-looken väl uppe i backen, ni vet då man sakta sakta åker fram medan man står väldigt isär med skidorna. Haha, tvivlar på att jag kommer få några beundrande blickar.
Men kul ska det bli!
Ska dit med pojkvännen plus familj och det ska bli intressant att se hur jag kommer klara av skidåkningen då det nog var runt 8 år sedan jag senast stod på ett par skidor. Jag har någon slags bild i huvudet av hur jag kommer vara en riktig naturbegåvning i backarna, redan vid första åket kommer jag liksom flyga fram och se ut som ett riktigt proffs medan min pojkvän och familj stirrar förvånat, men beundrande på mig, samtidigt som de, då i synnerhet min pojkvän som verkar tro att jag darrande knappt kommer lyckas ta mig fram på skidor, tänker "Hon måste vara en talang".
Haha denna bild grundar sig i att jag har ett svagt minne av hur jag faktiskt snyggt svishade fram i backarna när jag var yngre, men sedan kommer jag att tänka på att jag ju måste ha varit endast 10 år senaste gången jag åkte, frågan är vad som var "svisha fram och åka snyggt" i den åldern? antagligen har jag bara förskönat mitt minne av skidåkningen.
Och antagligen kommer jag inte ens klara av att åka upp i liften, och om jag mot förmodan lyckas med det kommer jag få den där "nybörjare som aldrig stått på ett par skidor förut"-looken väl uppe i backen, ni vet då man sakta sakta åker fram medan man står väldigt isär med skidorna. Haha, tvivlar på att jag kommer få några beundrande blickar.
Men kul ska det bli!
Är det tragiskt att köpa 4 kexchoklader som man sedan proppar i sig på en kväll?
Haha, så lyder dagens fråga ;)
Gå aldrig och handla hungrig säger jag bara, då kommer man hem med alla möjliga konstigheter(vilka i princip alla fall är onyttiga). Min lilla visit på konsum, då det var meningen att jag bara skulle handla något till lunch slutade med att jag råkade fastna vid godishyllan(varför är godishyllorna alltid vid kassorna, så det liksom inte finns någon som helst chans att undvika dem?), och fick se att de hade extrapris på kexchoklader, fyra för tjugo. Och självklart lyckas jag inte stoppa mig själv utan tycker för stunden att kexchoklad ju låter helt fantastisk, så de slinker ner i korgen.
Och inte fick det räcka med kexchokladerna, jag fick även för mig att jag ville ha en påse med lite godis i, så det blev en gott&blandat också.
Jag är en såndär som alltid hittar ursäkter för att få köpa min dagliga dos av godis. Har jag gjort något bra så säger jag till mig själv att jag ju faktiskt förtjänar godis, som en belöning liksom. Känner jag mig nere, ja då har jag ju faktiskt rätt att köpa godis som en liten tröst. Är jag uttråkad, ja då känns det bra att ha något sött att tugga på. Ska jag se på film intalar jag mig själv att man ju måste ha godis till eftersom det annars inte blir en såndär mysig filmkänsla som infinner sig i kroppen.
Min lista på ursäkter till att få köpa godis kan som ni ser bli oändlig, är inte mitt beteende tragiskt? jag vet inte hur många gånger jag har försökt ta mig ur det men det är helt omöjligt. 
Slumdog millionaire
Snart ska jag slänga i mig något ätbart och sedan dra och se på bio, slumdog millionaire blir det.
Har läst boken och tyckte att den var väldigt bra och av det man har hört så ska ju även filmen vara en toppenfilm!
Har läst boken och tyckte att den var väldigt bra och av det man har hört så ska ju även filmen vara en toppenfilm!
Även jag slänger in ett inlägg om det vackra vädret!
I princip alla bloggar jag har besökt idag har innehållit ett inlägg om hur vackert väder det är och hur lycklig man blir osv... och jag kan inte annat än hålla med!
Imorse vaknade jag av att solen riktigt sken in genom mitt fönster och utanför blottades en i stort sätt blå himmel, och vad lycklig jag blev!
Det är konstigt hur mycket vädret kan påverka en, men idag kände jag mig verkligen glad och hade en sån där våren är på väg-känsla i mig hela dagen.
Jag verkligen njöt av att känna hur solen verkligen värmde och bländade mig, det var ju t o m så att jag skulle haft användning för solglasögon!
Hoppas detta fortsätter säger jag bara, för då kommer jag förbli lycklig i många dagar till!
Imorse vaknade jag av att solen riktigt sken in genom mitt fönster och utanför blottades en i stort sätt blå himmel, och vad lycklig jag blev!
Det är konstigt hur mycket vädret kan påverka en, men idag kände jag mig verkligen glad och hade en sån där våren är på väg-känsla i mig hela dagen.
Jag verkligen njöt av att känna hur solen verkligen värmde och bländade mig, det var ju t o m så att jag skulle haft användning för solglasögon!
Hoppas detta fortsätter säger jag bara, för då kommer jag förbli lycklig i många dagar till!
Vad är bäst, träna och köpa godis eller inte träna och strunta i godiset?
Står i valet och kvalet här, ska jag ta en runda till gymmet innan det stänger?
Fast samtidigt känns det som att gymmet bara är en ursäkt för att jag ska kunna gå ut och köpa godis vilket det utan tvekan kommer bli att jag gör om jag drar dit.
Annars kan jag ligga kvar i sängen här hemma och lata mig framför ett desperate housewives avsnitt medan jag äter något lite nyttigare.. som en macka.
Äh jag tror nog att jag stannar hemma istället, jag kan ju trösta mig med att det då inte finns någon risk att jag äter godis!
Inget godis idag!
Fast samtidigt känns det som att gymmet bara är en ursäkt för att jag ska kunna gå ut och köpa godis vilket det utan tvekan kommer bli att jag gör om jag drar dit.
Annars kan jag ligga kvar i sängen här hemma och lata mig framför ett desperate housewives avsnitt medan jag äter något lite nyttigare.. som en macka.
Äh jag tror nog att jag stannar hemma istället, jag kan ju trösta mig med att det då inte finns någon risk att jag äter godis!
Inget godis idag!
Jag har blivit cocacolaberoende!
Åh, jag vet ju att jag dricker väldigt mycket cola(ofta en gång per dag), men jag trodde inte att det var så illa att jag var beroende.
Idag när jag och pojkvännen tog en välbehövlig tvåtimmars tupplur efter en lång dag så vaknar jag upp av att jag är HELT torr i halsen och gissa vad jag tänker på? jo självklart ser jag en colaflaska i mitt huvud och fantiserar om hur jag hysteriskt dricker den. Jag försöker mildra mitt colasug med vatten, men nej, det fungerar inte alls, halsen förblir lika torr!
Den skriker efter cola helt enkelt och är inte beredd att ge sig för något annat. På hemvägen köpte jag en cola och när jag drack den kände jag mig genast piggare och torrheten i halsen försvann den med.
Förstår ni vad tragiskt, jag är inte bara beroende av den sockerrika drycken utan jag får dessutom abstinensbesvär om jag är utan den, och nu har jag ju till och med börjat drömma om cola!
Någon som vet om det finns nåt effektivt sätt att bli av med beroendet på? och bara så ni är medvetna om det så är jag en sådan som har problem att bli av med beroenden, tänk bara på mitt sockerberoende som jag har fått dras med i flera år nu.
Idag när jag och pojkvännen tog en välbehövlig tvåtimmars tupplur efter en lång dag så vaknar jag upp av att jag är HELT torr i halsen och gissa vad jag tänker på? jo självklart ser jag en colaflaska i mitt huvud och fantiserar om hur jag hysteriskt dricker den. Jag försöker mildra mitt colasug med vatten, men nej, det fungerar inte alls, halsen förblir lika torr!
Den skriker efter cola helt enkelt och är inte beredd att ge sig för något annat. På hemvägen köpte jag en cola och när jag drack den kände jag mig genast piggare och torrheten i halsen försvann den med.
Förstår ni vad tragiskt, jag är inte bara beroende av den sockerrika drycken utan jag får dessutom abstinensbesvär om jag är utan den, och nu har jag ju till och med börjat drömma om cola!
Någon som vet om det finns nåt effektivt sätt att bli av med beroendet på? och bara så ni är medvetna om det så är jag en sådan som har problem att bli av med beroenden, tänk bara på mitt sockerberoende som jag har fått dras med i flera år nu.
Godislandet- en perfekt plats för mig
Igår var jag i ett paradis som hette Godislandet, en stor godisbutik som är belägen på Folkungagatan.
Allt godis var färskt och helt fantastiskt, jag blev helt lycklig när jag gick runt där och plockade lösgodis(patetiskt, jag vet).
Med ett stort leende på läpparna och en 7,5 hg tung godispåse kom jag ut ur butiken och promenerade hem till min pojkvän.
!
Godis är perfekt efter en lång, jobbig dag!
Allt godis var färskt och helt fantastiskt, jag blev helt lycklig när jag gick runt där och plockade lösgodis(patetiskt, jag vet).
Med ett stort leende på läpparna och en 7,5 hg tung godispåse kom jag ut ur butiken och promenerade hem till min pojkvän.
!
Godis är perfekt efter en lång, jobbig dag!
Jag vill inte leva i ett land där halva året består av kyla och mörker!
Usch, vad jag inte är glad över den här snön. Jag hade i princip ställt in mig på att "våren är på väg" för några dagar sedan när det visade plusgrader på termometern, men nej, självklart vaknade jag upp dagen efter i ett snötäckt landskap.
Det är bara att hoppas på att den här snön smälter bort MYCKET snabbt, vet inte om jag klarar av att få falska vårförhoppningar igen haha.
Om en månad är min födelsedag och då förväntar jag mig att det är vår ute och att solen skiner!
Det är bara att hoppas på att den här snön smälter bort MYCKET snabbt, vet inte om jag klarar av att få falska vårförhoppningar igen haha.
Om en månad är min födelsedag och då förväntar jag mig att det är vår ute och att solen skiner!
Hur kan man vissa dagar känna sig så extremt ful medan man andra dagar känner sig skitsnygg?
Visst är det konstigt egentligen, hur man vissa dagar kan känna sig så extremt ful medan man andra dagar känner sig skitsnygg? inbillar man sig eller är man verkligen fulare vissa dagar? spelar humöret och självförtroendet för dagen någon roll för hur man uppfattar sig själv?
Jag har dagar då jag går upp och ser mig i spegeln och känner att jag bara vill gå och lägga mig igen, ingenting tycks stå rätt till, ögonen ser röda och trötta ut, huden ser fet och torr ut på samma gång, håret har inte alls den där charmiga glansen och den vackra volymen som man lyckas få till vissa dagar utan tycks istället mest likna ett risigt skatbo. Ibland får man för sig att man nog kommer se bättre ut om man bara sminkar sig lite, men nej så fel man har, sminket gör bara det hela värre och får en att se ännu tröttare ut och dessutom onaturlig ut.
Sedan har man dagar då man är skitsnygg, då huden ser fantastisk ut, ögonen pigga och håret har den där charmiga glansen och den vackra volymen. Man kommer på sig själv med att le mot sig själv i spegeln och tänka: jag ser fantastisk ut!
Man har även de neutrala dagarna, de dagarna då allt är sådär "inte fult, men inte snyggt", okej helt enkelt. Man varken gråter eller ler när man ser sig själv i spegeln.
Varför kan man inte alltid få känna sig sådär snygg som man gör under snyggdagarna?
Jag har dagar då jag går upp och ser mig i spegeln och känner att jag bara vill gå och lägga mig igen, ingenting tycks stå rätt till, ögonen ser röda och trötta ut, huden ser fet och torr ut på samma gång, håret har inte alls den där charmiga glansen och den vackra volymen som man lyckas få till vissa dagar utan tycks istället mest likna ett risigt skatbo. Ibland får man för sig att man nog kommer se bättre ut om man bara sminkar sig lite, men nej så fel man har, sminket gör bara det hela värre och får en att se ännu tröttare ut och dessutom onaturlig ut.
Sedan har man dagar då man är skitsnygg, då huden ser fantastisk ut, ögonen pigga och håret har den där charmiga glansen och den vackra volymen. Man kommer på sig själv med att le mot sig själv i spegeln och tänka: jag ser fantastisk ut!
Man har även de neutrala dagarna, de dagarna då allt är sådär "inte fult, men inte snyggt", okej helt enkelt. Man varken gråter eller ler när man ser sig själv i spegeln.
Varför kan man inte alltid få känna sig sådär snygg som man gör under snyggdagarna?
Två träningspass på en dag, lite väl hurtigt eller hur?
Idag kändes det som jag var på väg att bli en såndär riktigt hurtig människa som varje dag utropar saker som "Åh vilken underbar dag, denna måste utnyttjas, inte en sekund ska jag vara stilla!" när jag för andra gången denna dag glatt skuttade till gymmet, men jag antar att denna period är ganska snabbt övergående.
Första gången jag tränade var innan skolan, väl i skolan kände jag mig inte på det där "Somna inte nu, försök hålla ögonen öppna!"-humöret som jag för det mesta brukar vara i skolan utan istället kände jag mig rastlös(jag känner mig aldrig rastlös i vanliga fall! jag är en sån där person som älskar en sysslolös tillvaro) och hade lust att springa tillbaks till gymmet för en till omgång på löpbandet, är det inte otroligt?
Första gången jag tränade var innan skolan, väl i skolan kände jag mig inte på det där "Somna inte nu, försök hålla ögonen öppna!"-humöret som jag för det mesta brukar vara i skolan utan istället kände jag mig rastlös(jag känner mig aldrig rastlös i vanliga fall! jag är en sån där person som älskar en sysslolös tillvaro) och hade lust att springa tillbaks till gymmet för en till omgång på löpbandet, är det inte otroligt?
Löjligt nöjd över mig själv
Just nu sitter jag och är löjligt nöjd över mig själv, detta eftersom jag lyckats bli klar med ett arbete som skulle varit klart imorgon.
Jag är en sån där person som verkligen har problem med att få skolarbeten gjorda, oftast blir det så att jag är extremt stressad i slutet av terminen då jag har hur många arbeten som helst att göra.
Därför är jag otroligt nöjd över mig själv nu när jag har lyckats bli klar med ett arbete en dag INNAN det ens skulle varit klart.
Ni som är ansvarsfulla personer som alltid gör klart era arbeten i tid(och dessutom har en almanacka där ni antecknar alla veckans händelser, inklusive oviktigheter som: fika med kompisen) och dessutom planerar det in i minsta detalj och aldrig skulle kunna drömma om att sätta igång med att plugga inför ett prov kvällen innan, ni ska veta att jag avundas er!
Jag är en sån där person som verkligen har problem med att få skolarbeten gjorda, oftast blir det så att jag är extremt stressad i slutet av terminen då jag har hur många arbeten som helst att göra.
Därför är jag otroligt nöjd över mig själv nu när jag har lyckats bli klar med ett arbete en dag INNAN det ens skulle varit klart.
Ni som är ansvarsfulla personer som alltid gör klart era arbeten i tid(och dessutom har en almanacka där ni antecknar alla veckans händelser, inklusive oviktigheter som: fika med kompisen) och dessutom planerar det in i minsta detalj och aldrig skulle kunna drömma om att sätta igång med att plugga inför ett prov kvällen innan, ni ska veta att jag avundas er!
