Hellre sent än aldrig - gäller inte om man ska på jobbintervju
Jag vet inte om jag har meddelat er om detta, men jag har iallafall blivit så pass desperat i mitt jobbsökande så att jag har börjat söka telemarketingjobb, vilket enligt många ska vara det sämsta jobbet.
Idag skulle jag iallafall på någon gruppintervju hos ett företag, och för en gångs skull var jag ute i god tid. Jag hade kollat lite på en karta men inte riktigt memorerat var företaget låg, jag visste bara namnet på gatan och att det låg på gärdet.
Så en timme innan det var dags för intervju begav jag mig iväg, jag gick av vid den hållplatsen jag skulle men där tog det stopp. Fick desperat fråga om hjälp och blev ombedd att gå genom en stor park och sedan skulle jag fråga någon annan om vägen.
Det hela slutade med att jag gick i otroligt rask takt, och verkligen irrade runt där på Östermalm. När det var fem minuter kvar till intervjun hittade jag till slut till rätt gata, problemet var ju bara att jag var på början av gatan och numret där företaget låg var 81...
Så jag insåg att det var lika bra att dra mig hemåt, för att bli försenad till en jobbintervju känns nästan värre än att inte dyka upp alls. Osmidiga, klumpiga jag, suck.
Kanske var det ett tecken att jag inte skulle söka mig till telemarketingbranschen?
Idag skulle jag iallafall på någon gruppintervju hos ett företag, och för en gångs skull var jag ute i god tid. Jag hade kollat lite på en karta men inte riktigt memorerat var företaget låg, jag visste bara namnet på gatan och att det låg på gärdet.
Så en timme innan det var dags för intervju begav jag mig iväg, jag gick av vid den hållplatsen jag skulle men där tog det stopp. Fick desperat fråga om hjälp och blev ombedd att gå genom en stor park och sedan skulle jag fråga någon annan om vägen.
Det hela slutade med att jag gick i otroligt rask takt, och verkligen irrade runt där på Östermalm. När det var fem minuter kvar till intervjun hittade jag till slut till rätt gata, problemet var ju bara att jag var på början av gatan och numret där företaget låg var 81...
Så jag insåg att det var lika bra att dra mig hemåt, för att bli försenad till en jobbintervju känns nästan värre än att inte dyka upp alls. Osmidiga, klumpiga jag, suck.
Kanske var det ett tecken att jag inte skulle söka mig till telemarketingbranschen?
Det är något med skolan som får mig att proppa i mig godis
Alltid när jag har sena veckor är det samma visa, jag äter något nyttigt till lunch, som en sallad eller något annat som man får den där "åh, jag är en så sund och nyttig människa"-känslan efter att ha ätit men som man tyvärr aldrig lyckas vara mätt på någon längre period. Väl i skolan kommer det extrema sötsuget och inte blir det bättre av att ett konsum fullt med godis är beläget precis bredvid skolan, jag blir helt enkelt tvungen att dra mig ner och köpa något sött!
Idag blev det en marabou och en stor påse lösgodis som fick stoppa mitt sötsug, suck.
Vad gör man åt detta? jag har redan testat att köpa frukt istället osv men inget tycks fungera. Min kropp verkar helt enkelt kräva onyttigheter.
Idag blev det en marabou och en stor påse lösgodis som fick stoppa mitt sötsug, suck.
Vad gör man åt detta? jag har redan testat att köpa frukt istället osv men inget tycks fungera. Min kropp verkar helt enkelt kräva onyttigheter.
Att färga håret själv är en hemsk, hemsk upplevelse
De senaste åren har mitt förut så blonda hår börjat bli mer och mer råttfärgad i utväxten, ni vet sådär äckligt brungrått som gör så att hela ens uppenbarelse tycks se allmänt sliten ut.
Detta problem har jag löst genom att gå och slinga det hos frisören, tyvärr blir det ett stort hål i plånboken efter en sådan upplevelse(1500 kr) och den här gången hade jag helt enkelt inte lust att spendera så mycket pengar på mitt hår.
Plötsligt lät det som en brilliant idé att köpa hem en billig hårfärg för 45 kronor, "så farligt kan det väl inte bli" tänkte jag naivt.
Under hårfärgningen fick jag den ena gråtattacken efter den andra som min stackars pojkvän fick bevittna, i ena sekunden skrek jag att jag hatade "den där äckliga hårfärgen osv" och i den andra undrade jag gråtande hur jag kunde ha gjort såhär mot mitt hår som ju var "så vackert" förut, haha. Håret såg mycket oranget ut när det var blött, ni vet den där riktigt fjortisorangea färgen som bara sticker i ögonen. Jag lät det då vara i lite längre men det orangea tycktes inte försvinna och jag var i upplösningstillstånd, som tur var hade håret bara lite gula skiftningar när det var torrt och efter en omgång med riktigt dyrt silvershampoo ser det riktigt bra ut och nu har jag dessutom klippt det kort.
Men trots att det slutade väl är detta något jag nog aldrig kommer utsätta mig för igen!
Detta problem har jag löst genom att gå och slinga det hos frisören, tyvärr blir det ett stort hål i plånboken efter en sådan upplevelse(1500 kr) och den här gången hade jag helt enkelt inte lust att spendera så mycket pengar på mitt hår.
Plötsligt lät det som en brilliant idé att köpa hem en billig hårfärg för 45 kronor, "så farligt kan det väl inte bli" tänkte jag naivt.
Under hårfärgningen fick jag den ena gråtattacken efter den andra som min stackars pojkvän fick bevittna, i ena sekunden skrek jag att jag hatade "den där äckliga hårfärgen osv" och i den andra undrade jag gråtande hur jag kunde ha gjort såhär mot mitt hår som ju var "så vackert" förut, haha. Håret såg mycket oranget ut när det var blött, ni vet den där riktigt fjortisorangea färgen som bara sticker i ögonen. Jag lät det då vara i lite längre men det orangea tycktes inte försvinna och jag var i upplösningstillstånd, som tur var hade håret bara lite gula skiftningar när det var torrt och efter en omgång med riktigt dyrt silvershampoo ser det riktigt bra ut och nu har jag dessutom klippt det kort.
Men trots att det slutade väl är detta något jag nog aldrig kommer utsätta mig för igen!
