Att färga håret själv är en hemsk, hemsk upplevelse

De senaste åren har mitt förut så blonda hår börjat bli mer och mer råttfärgad i utväxten, ni vet sådär äckligt brungrått som gör så att hela ens uppenbarelse tycks se allmänt sliten ut.
Detta problem har jag löst genom att gå och slinga det hos frisören, tyvärr blir det ett stort hål i plånboken efter en sådan upplevelse(1500 kr) och den här gången hade jag helt enkelt inte lust att spendera så mycket pengar på mitt hår.
Plötsligt lät det som en brilliant idé att köpa hem en billig hårfärg för 45 kronor, "så farligt kan det väl inte bli" tänkte jag naivt.
Under hårfärgningen fick jag den ena gråtattacken efter den andra som min stackars pojkvän fick bevittna, i ena sekunden skrek jag att jag hatade "den där äckliga hårfärgen osv" och i den andra undrade jag gråtande hur jag kunde ha gjort såhär mot mitt hår som ju var "så vackert" förut, haha. Håret såg mycket oranget ut när det var blött, ni vet den där riktigt fjortisorangea färgen som bara sticker i ögonen. Jag lät det då vara i lite längre men det orangea tycktes inte försvinna och jag var i upplösningstillstånd, som tur var hade håret bara lite gula skiftningar när det var torrt och efter en omgång med riktigt dyrt silvershampoo ser det riktigt bra ut och nu har jag dessutom klippt det kort.
Men trots att det slutade väl är detta något jag nog aldrig kommer utsätta mig för igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0