fashionbyvic

Jag vet inte om jag har meddelat er om detta, men jag har iallafall blivit så pass desperat i mitt jobbsökande så att jag har börjat söka telemarketingjobb, vilket enligt många ska vara det sämsta jobbet.
Idag skulle jag iallafall på någon gruppintervju hos ett företag, och för en gångs skull var jag ute i god tid. Jag hade kollat lite på en karta men inte riktigt memorerat var företaget låg, jag visste bara namnet på gatan och att det låg på gärdet.
Så en timme innan det var dags för intervju begav jag mig iväg, jag gick av vid den hållplatsen jag skulle men där tog det stopp. Fick desperat fråga om hjälp och blev ombedd att gå genom en stor park och sedan skulle jag fråga någon annan om vägen.
Det hela slutade med att jag gick i otroligt rask takt, och verkligen irrade runt där på Östermalm. När det var fem minuter kvar till intervjun hittade jag till slut till rätt gata, problemet var ju bara att jag var på början av gatan och numret där företaget låg var 81...
Så jag insåg att det var lika bra att dra mig hemåt, för att bli försenad till en jobbintervju känns nästan värre än att inte dyka upp alls. Osmidiga, klumpiga jag, suck.

Kanske var det ett tecken att jag inte skulle söka mig till telemarketingbranschen?