Vissa dagar vill man bara krypa ner under täcket och ligga där länge, riktigt länge
Detta var en riktig sån dag, en sån dag då jag bara ville ligga kvar i sängen och inte alls bege mig till nån simhall vid kl 8 på morronen, eftersom jag inte får vara borta från några lektioner på grund av en varning av läraren.
Efter simhallen var jag helt genomfrusen och lyckades av någon anledning inte bli varm på hela dagen, redan efter första lektionen hade jag bara lust att gå hem och sova på grund av mitt febriga tillstånd och min deppiga inställning.
Men trots dessa motgångar stannade jag kvar i skolan, även fast jag mer än en gång var på väg att dra hem.
Väl hemma kom pojkvännen över med en godispåse, vilket tröstade mig något.
Varför är det alltid onyttigheter som muntrar upp mig, varför kan jag inte bli uppmuntrad av något sunt, som att gå ut och röra på sig?